Etikettarkiv: kalas tema

En krönika om sockerstinna barn och att få marsipanrosen

2

Jag kom på att jag hade glömt lägga ut min krönika som jag skrev till mitt barnkalas-uppslag i Barometern. Den handlar om boken Kalas, Alfons Åberg! Hur jag känner igen mig i Alfons fasters Fiffi (trodde jag aldrig!) och hur vi stora försöker göra så gott vi kan. Fast jag är stor så älskar fortfarande jag kalas och vill gärna ha det så ofta jag bara kan! Här kommer krönikan:

”Min dotters favoritbok heter Kalas, Alfons Åberg! En bok skriven av Gunilla Bergström som jag har fått läsa så många gånger att boken har nötts ut och jag kan den utantill som ett rinnande vatten. Jag kan förstå att den har blivit så populär för det var även min favoritbok när jag var liten. Jag kommer speciellt ihåg att jag gillade bilderna på tårtorna och att jag suktade efter marsipanrosen. Precis som min dotter så låtsades jag äta tårtorna ur boken och kunde nästan känna smaken av marsipan i min mun. Efter en sådan godnattsaga drömmer man många fina drömmar.

Idag kan jag känna igen mig mer i Alfons faster Fiffi och hennes listor på allt som ska köpas, på tårtorna som ska bakas och på hemmet som ska städas. Jag älskar att skriva listor och mår oförskämt bra inombords när jag får stryka över något. Det kan bara vara en sådan enkel sak som att sätta dit ljusen på tårtan. Check! Man kan lugnt säga att det är ett heltidsprojekt att styra upp ett barnkalas men trots allt planerande så är det helt klart värt det när man får se barnens ögon som lyser av förväntan! Det är ju inte varje dag som det är kalas och det är väl lika bra för då vore det inte lika spännande och roligt. 

 När barnen väl kommer så är de artiga och håret är prydligt vattenkammat. Tar i hand och lämnar vackert över presenten med brunt papper och rött sidenband, möjligtvis med lite vemod. Pirr i magen och klädsamt blyga för att kompisarna inte ser ut som vanligt. Vi stora har gjort vårt bästa genom att duka ett bord med ballonger, saftglas med sugrör, servetter i knalliga färger och tårta. Ingen vågar riktigt ta plats och göra som de brukar. 

Men plötsligt händer det! 

Likt ett åskmoln som kommer när man minst anar det, så släpper alla hämningar och barnen glömmer bort flugan runt halsen och lackskorna som en gång var skinande rena. De pratar, skrattar, slåss, skriker, surplar saft och jagar varandra med röda och varma kinder. Svettiga hårtester på pannan, sockerstinna barn som springer runt och de uttänkta lekarna är glömda för längesen. 

Å, kalas är spännande!”