Det här med att blogga

Ni ska veta att jag verkligen älskar min blogg. Den har funnits i sex år och aldrig hade jag kunnat tro att den skulle bli så stor som den är nu. Allt började när jag blev föräldraledig med Tuva. Då bestämde jag mig för att skapa en digital plats där jag kunde uttrycka mig kreativt och känslomässigt. Eftersom jag fotade väldigt mycket så var det ett perfekt forum att visa upp mina bilder och hålla kontakten med mina vänner som jag hade lämnat kvar i Stockholm. Jag visade upp mitt liv, min frukost, mina dagar och mina drömmar.

Ju mer åren gick, desto fler läsare fick jag. Bloggen blev uppmärksammad av olika storbloggare och jag fick så otroligt mycket pepp och många fina kommentarer av mina underbara läsare. Och tack vare bloggen så vågade jag ta steget att starta mitt egna företag! Jag är så himla tacksam för det och att jag kan leva på min blogg samt alla jobb som jag får genom den. Det är verkligen en dröm som har gått i uppfyllelse!

Men samtidigt är det tre saker som gnager.

En bra blogg uppdaterar minst en gång varje dag. Bloggarnas budord. Jag uppdaterar inte varje dag längre. Det är liksom fullt ös medvetslös från klockan sex på morgonen tills jag stupar klockan nio på kvällen. Då brukar jag titta på något program och sedan somnar jag i soffan. Ovaggad och superduper-trött.

Därför kan jag inte uppdatera bloggen varje dag, eftersom jag har ett parallellt verkligt liv att leva. Och jag håller faktiskt inte med om det där budordet. Några av mina favoritbloggar uppdaterar väldigt sällan. Men ändå är det högkvalitativa inlägg med vackra bilder och ljuvlig text som inspirerar ända in i själen. För jag tror inte att det finns någon som känner sig som en inspirationskälla var eviga dag. Jag tror att vissa dagar sprudlar man av idéer och vill fota, skriva och inspirera andra men andra dagar vill man bara stänga in sig, äta glass och titta på serier. Om personen bakom bloggen ska må bra så måste man tillåta alla att göra så. Alla kontorsknegare tar ju helg och semester, eller hur?

Den hårda tonen mot bloggare. Glöm aldrig – bloggare är också människor med känslor. Vi får stå ut med mycket skit, troll, pk-kommentarer och avundsjuka. Jag fick till exempel elaka kommentarer när jag började blogga. Och sånt gör att vi automatiskt får lite tjockare hud på näsan än dom som inte bloggar. Vi tål mer. Vi har fått dom där nålsticken och vi vet hur vi ska hantera dom.

Jag läste kommentarerna som Trendenser-Frida fick i sitt inlägg om Lotta Agatons bostad. Och jag börja bli rädd på riktigt. Hur kan en lägenhet väcka så många elaka och starka känslor? Är det avund? Hat? Komplex? Jag kan inte förstå. Läsarna anklagade flera bloggare och stylister för att öka konsumtionshetsen, att vi aldrig kunde bli nöjda och att vi bloggare var slavar för trender. Men vem klandrar stora webshopar och butiker? Ingen, för deras känslor kan man inte nå på samma sätt. Företagen sitter bakom kundservice, ett stort lager och en styrelse som håller masken in i det sista.

Sponsrade samarbeten har också blivit en het potatis. För att vi bloggare ska kunna leva på just att blogga och samtidigt ge gratis inspiration rakt ut till våra läsare så måste vi kunna leva på något. Det stavas samarbeten. Vi är influencers. En del annonserar och andra gör sponsrade inlägg. Jag har valt att ta bort de stora annonserna på min blogg men däremot så gör jag samarbeten med flera företag. Jag skriver alltid när det är ett sponsrat inlägg på min blogg. Det är mitt jobb. Jag hjälper företag att synas och fotar deras produkter och skriver inspirerande texter till dom. Anställda får en lön den 25:e varje månad. Det får inte jag.
Och nu har vi kommit till den punkten att det är många bloggare som känner att dom måste försvara sina sponsrade inlägg. Det är ju bra på ett sätt men samtidigt så tycker jag inte att man behöver försvara ett jobb. En anställd behöver ju aldrig försvara sig varför man har tagit en tjänst exempelvis på kommunen eller bakom kassan på Konsum. Ett jobb är ett jobb. Vi alla gör vårt bästa för att betala hyran.

Vad vill jag med denna texten då? Jo. Allt jag vill är att vi bara ska vara snälla mot varandra. Om man blir arg, avundsjuk eller provocerad så försök att ta ett andetag. Eller två. Ta en promenad. Ta en kanelbulle. Gör något annat. Sluta läs bloggar som du inte gillar. Och var snälla. Då skulle denna världen bli en lite bättre plats att leva på. Det är jag helt säker på.

Ta hand om er! <3

5 reaktion på “Det här med att blogga

  1. Ellen

    Kloka ord! Jag och min kille diskuterade detta med klimat i kommentarsfält tidigare ikväll när vi lagade middag. Han skakar mest på huvudet över hur dumma i huvudet (ursäkta franskan) vissa är, men jag känner mer att jag blir genuint ledsen. Inte för min skull, för jag har mött väldigt lite av den här ”kritiken”, utan mer för alla dem som dagligen får utstå dynga på sina siter.

    Ikväll var Blondinbella mitt exempel. Hon la under dagen upp ett inlägg med en ny modell av Flattered som Michaela Forni designat, i inlägget frågar Isabella vilken färg läsarna gillar bäst. Bara det, ”Vilken är din favoritfärg?”. Men kommentarerna handlar sällan om färgerna på modellen – majoriteten handlar om att modellen är ful, sandalen tantig och priset alldeles för dyrt. Hundra kommentarer från personer som istället bara hade kunnat tänka ”jag hade aldrig köpt de där för 1600kr” och gått vidare med sina liv. Det är så trist, hur internet tagit yttrandefriheten till en helt orimlig nivå. Det handlar inte längre om rätten att uttrycka sin åsikt, utan att tro sig ha rätten att uttrycka den var, när och hur som helst. En går ju inte direkt fram till någon på gatan och säger ”ful tröja” eller ”vad tjock du blivit sedan sist jag såg dig”, men på internet känner folk att det är helt fritt fram. Så himla tragiskt.

    Svara
  2. Finurliga fröken

    Så klokt och viktigt inlägg. De är inte klokt va elaka människor kan vara. Det var faktiskt väldigt länge sen jag fick en elak kommentar nu. Men för några år sedan fick den mig faktiskt att sluta blogga helt. Konstigt att man vill vara elak mot oftast helt okända människor.
    Nej mer kärlek åt varandra. Förstår inte att man orkar lägga tid på att kommentera nått man inte tycker om. Lägg ner och gå vidare bara.
    Kram och tevlig helg

    Svara
  3. Islfingan

    Hoppas att du fortsätter blogga för lång tid framöver. Jag blir så inspirerad av dina vackra bilder och texter om högt och lågt. Jag håller fullständigt med dig om att det inte är antalet blogginlägg som är det viktiga utan innehållet. Och det kan för mig vara lika inspirerande och intressant att läsa om en helt vanlig vardag där bloggaren känner att hen inte har något speciellt alls att säga till att få ta del av bloggarens djupa tankar och kreativa idéer. Så styrkepeppen till dig och keep up your fantastic work i både arbetsliv, bloggliv och ditt egna privatliv

    Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *