De dansande tranorna

kakelugn-1vardagsrum_1-1 matrum_1-1 matrum_closeup-1

Jag har berättat att vi håller på att tapetsera vardagsrummet men har varit lite hemlighetsfull med vilken tapet vi har valt. Till slut så landade valet på den underbara tapeten Dancing crane av Emma von Brömssen för Eco Wallpaper och det är alltså de blåa dansande tranorna som har fått pryda väggarna i vardagsrummet! Vi gick ”all in” och tapetserade alla väggar, det tog sin tid men det var så värt. Och jag måste säga; jag älskar faktumet att mönstret har så stark karaktär plus att färgerna gifter sig så fint mot den vita bröstpanelen.

Jag är ett stort fan av Emma von Brömssen och älskar i princip allt hon gör. Emma är helt enkelt ett designgeni ända ut i fingerspetsarna! Denna tapeten är inget undantag, den har liksom allt. Visst är den helt ljuvlig? Dansande tranor kan ju vara det mest våriga som finns och därför längtar lite extra mycket till påsken nu. Vill gömma godisägg i trädgården och äta påskmiddag i vardagsrummet. Helst nu tack.

Min vän Mathias Sterner frilansar som fotograf och han ville ta några bilder i vårt vardagsrum till sin portfolio, så jag sa ”Absolut!” utan att tveka och stylade hela vardagsrummet så att tapetseringskaoset blev ett minne blott. Det fick bli en härlig fredagskänsla med uppdukat bord, tända ljus, champagne, kaffe i kannan och givetvis en brasa i kakelugnen. Kan det bli bättre? Tror icke det!

Och vad händer i helgen? Jo, i kväll blir det tacos med oförskämt mycket koriander och ett glas rödtjut till det. I morgon kommer Lisa och Melker hem till oss för att äta, prata, hänga och kolla på Mello-finalen. Och på söndag blir det långpromenad, gos med barnen och bara ta det lugnt. Det blir fint som snus det.

Önskar er en ljuvlig helg och att era helgdrömmar slår in!

Foto: Mathias Sterner Styling: Madeleine Petersson


Ni kan gratta mig när kampen är över

bild

Det har varit fullt ös denna veckan. I måndags gjorde jag flera olika ärenden och köpte blommor inför en fotografering som jag och Amanda på Folks Interiör gjorde. En fotografering som vi har planerat länge, länge – och nu blev den äntligen av i en helt magisk lokal. Bilderna ska användas som marknadsföring för Folks Interiör och Bonbons, men det är även bilder till vår portfolio. För det var så himla roligt att styla och fota med Amanda så vi tänker att detta vill vi göra oftare, för vi tänker precis likadant. Jag som är så van att göra allt själv, det blev liksom ännu roligare nu när man gjorde det tillsammans med någon.

Och i dag är det internationella kvinnodagen. Jag tänkte att jag skulle gå till Biblioteket i kväll och kolla när Grynet föreläste men mammarollen kallade och jag fick hänga med till pulkabacken och simskolan i stället. Det är en del som har gratulerat mig under denna dagen och det har tagit emot att säga tack. För jag förstår inte riktigt vad jag ska tacka för? Jag tänker att det finns så himla mycket kvar att kämpa för så att det ska bli jämställt på riktigt. Varje dag är en kamp för att denna världen ska bli mer jämlik. Till exempel, när Kalmar kommun skulle anordna en föreläsningsdag i samband med Guldfesten så var samtliga föredragshållare män. Alla 20 personer. De kunde inte hitta en enda kvinna som hade något att säga, eller hade de inte letat tillräckligt länge? Det slutade med att detta upplystes och föreläsningsdagen fick ställas in. Det var den enda utvägen enligt arrangörerna. Kvinnor tjänar mindre än män i majoriteten av jobb, det är ingen nyhet – men tyvärr ändå lika aktuell fakta nu som i går. Kanske inte så konstigt när vi aldrig får visa framfötterna. När vi aldrig blir inbjudna till stormötena. När vi måste prestera mer för att bevisa att vi faktiskt också kan. Men kanske kommer världen se annorlunda ut i framtiden? Kvinnor har visat sig vara fantastiska som ledare, chefer och som styrelsemedlemmar i olika verksamheter. Sakta men säkert håller det på att utveckla sig i rätt riktning. Jag har hopp om framtiden.

När kampen är över så kan ni gratta mig. När det är jämlikt och kvinnor tjänar lika mycket som män. När jag slipper se mig bakom axeln när jag går hem efter en vinkväll. När det är lika villkor för tjejer och killar. När jag inte behöver vara orolig för min dotter. När jag inte möter kritik så fort jag öppnar munnen och nämner ordet feminism. Då kan ni gratta mig och jag ska tacka med stolthet och tänka – yes, we did it!

I morgon är en annan dag men kampen fortsätter ändå, fast det inte är internationella kvinnodagen. Då ska jag vara jurymedlem under UF-mässan tillsammans med arkitektbyrån Tengbom och vi ska bedöma olika montrar. Det ska verkligen bli superkul och skönt med en behövlig paus från vardagen!

Och nu: säng. God natt kära ni!

Tröttheten, Skam och semlor

Skärmavbild 2017-03-03 kl. 15.10.09

Mina fredagskänslor kan beskrivas med två ord just nu: övertrött och sötsugen. Jag sov tre timmar i natt. Jag skyller allt på amningen och Skam. Man blir lätt besatt av den där serien och just nu är jag halvvägs in i den tredje säsongen. Blev tagen av Noora och Williams kärlekshistoria och håller på att smälta av Isak och hans känslor… Ni som har sett Skam vet vad jag menar.

Denna veckan har hittills innehållit semlor som åts upp i ett nafs, två fikor på Balck, ett hemlighetsmakeri, två säsonger av Skam, en lunch med Diana på Porten, ett simhallsbesök då jag fick se Tuva simma (!), jobbplanerande, ett blomköp och ett herrans massa ammande.

Helgen som kommer ska innehålla brunch med mamma och barnen, ett besök på Kalmar teater, rödvin, mello och förhoppningsvis en lång sovmorgon – om jag har tur. Vi håller tummarna för det, denna morsan behöver verkligen komma ikapp med sömnen.

Och i allt detta så tänker jag djupa tankar på val som man gör i livet. Man gör ju faktiskt val hela tiden, medvetna och omedvetna. Vad man ska äta på morgonen, vad man ska säga till en nära vän, vilka bilder man ska gilla på Instagram och vilket jobb man väljer att gå till varje dag. Ska jag gå åt höger eller ska jag gå åt vänster? Men tänk om man går åt fel håll? Så fel att det gör ont? Vi vill skona oss från det värsta och vill alltid ta den rätta vägen. Men jag har lärt mig en sak – magkänslan har alltid rätt. Den slår nästan aldrig fel. Och om det skulle bli fel, så går det faktiskt nästan alltid att göra om så det blir rätt.

Hoppas att er helg blir fin, vad ni än väljer att göra!

Workshop på Gotland, tapetsering och Olle

bonjourhemma

Det är fredag och här får ni en status direkt från mitt liv:

Vi håller på att tapetsera här hemma, det är mycket jobb och underarbetet har tagit lång tid men det är så värt det. Det ska bli tjusigt i vårt vardagsrum lagom till påsken. Vi ville nämligen byta ut de vita medaljongtapeterna mot något mer personligt, därför landade valet på en tapet som både Krickelin och Little miss fix it har använt till sina hem. Ni kanske kan gissa vilken? Facit finns att hitta på mitt Instagram-konto.

bonjourtuva

Tuva vill såklart hjälpa till när vi ska tapetsera. Vad annars kan man förvänta sig av ett kreativt fixarproffs som har Fixa rummet som favorit-program?

bonjourolle

På söndag blir Olle 11 månader! Kan ej förstå att tiden går så fort. Denna lilla pojken som vägrar hakklapp och strumpor. Som är lika vild som en liten vargunge och som älskar att amma. Han ler alltid stort när han gör något bus och det bästa han vet är att få krypa upp i trappan. Han säger även ma-ma till mig, pa-pa till Jonas och va-va till Tuva <3 Mitt lilla hjärtegull, vad jag är förtjust dig!

Jag har även fått en förfrågan om att vara med i det nya programmet Superskaparna som börjar på tisdag på sjuan men jag valde att tacka nej. Jag hade helt enkelt för mycket i mitt liv när programmet skulle spelas in. Olle var så himla liten vid den tidpunkten och jag kunde bara inte vara utan honom en hel vecka. Men jag hoppas att jag kommer få jobba med tv på ett eller annat sätt i framtiden. Vi får se vad som händer!

Webb

Och jag har unnat mig något som kommer att vara som bomull för hjärtat och som balsam för själen. Jag och min kompis Amanda har bokat in denna workshopen som är på Gotland i maj! Kan ni förstå så underbart? Att få lära sig mer om foto och styling av bästa Babes in boyland, lära känna härliga människor under långa middagar med vegetarisk mat och vin, sova ut i sköna sängar på Hotel Stelor, yoga och bada på morgnarna och få njuta av ett vårigt Gotland. Jag känner att detta är precis vad denna trötta mamman behöver. En kickoff för mig, företaget och för min fina kollega Mandy. Något att länga till.

Hoppas att ni unnar er en fin helg nu, det är ni värda!

Det här med att blogga

Ni ska veta att jag verkligen älskar min blogg. Den har funnits i sex år och aldrig hade jag kunnat tro att den skulle bli så stor som den är nu. Allt började när jag blev föräldraledig med Tuva. Då bestämde jag mig för att skapa en digital plats där jag kunde uttrycka mig kreativt och känslomässigt. Eftersom jag fotade väldigt mycket så var det ett perfekt forum att visa upp mina bilder och hålla kontakten med mina vänner som jag hade lämnat kvar i Stockholm. Jag visade upp mitt liv, min frukost, mina dagar och mina drömmar.

Ju mer åren gick, desto fler läsare fick jag. Bloggen blev uppmärksammad av olika storbloggare och jag fick så otroligt mycket pepp och många fina kommentarer av mina underbara läsare. Och tack vare bloggen så vågade jag ta steget att starta mitt egna företag! Jag är så himla tacksam för det och att jag kan leva på min blogg samt alla jobb som jag får genom den. Det är verkligen en dröm som har gått i uppfyllelse!

Men samtidigt är det tre saker som gnager.

En bra blogg uppdaterar minst en gång varje dag. Bloggarnas budord. Jag uppdaterar inte varje dag längre. Det är liksom fullt ös medvetslös från klockan sex på morgonen tills jag stupar klockan nio på kvällen. Då brukar jag titta på något program och sedan somnar jag i soffan. Ovaggad och superduper-trött.

Därför kan jag inte uppdatera bloggen varje dag, eftersom jag har ett parallellt verkligt liv att leva. Och jag håller faktiskt inte med om det där budordet. Några av mina favoritbloggar uppdaterar väldigt sällan. Men ändå är det högkvalitativa inlägg med vackra bilder och ljuvlig text som inspirerar ända in i själen. För jag tror inte att det finns någon som känner sig som en inspirationskälla var eviga dag. Jag tror att vissa dagar sprudlar man av idéer och vill fota, skriva och inspirera andra men andra dagar vill man bara stänga in sig, äta glass och titta på serier. Om personen bakom bloggen ska må bra så måste man tillåta alla att göra så. Alla kontorsknegare tar ju helg och semester, eller hur?

Den hårda tonen mot bloggare. Glöm aldrig – bloggare är också människor med känslor. Vi får stå ut med mycket skit, troll, pk-kommentarer och avundsjuka. Jag fick till exempel elaka kommentarer när jag började blogga. Och sånt gör att vi automatiskt får lite tjockare hud på näsan än dom som inte bloggar. Vi tål mer. Vi har fått dom där nålsticken och vi vet hur vi ska hantera dom.

Jag läste kommentarerna som Trendenser-Frida fick i sitt inlägg om Lotta Agatons bostad. Och jag börja bli rädd på riktigt. Hur kan en lägenhet väcka så många elaka och starka känslor? Är det avund? Hat? Komplex? Jag kan inte förstå. Läsarna anklagade flera bloggare och stylister för att öka konsumtionshetsen, att vi aldrig kunde bli nöjda och att vi bloggare var slavar för trender. Men vem klandrar stora webshopar och butiker? Ingen, för deras känslor kan man inte nå på samma sätt. Företagen sitter bakom kundservice, ett stort lager och en styrelse som håller masken in i det sista.

Sponsrade samarbeten har också blivit en het potatis. För att vi bloggare ska kunna leva på just att blogga och samtidigt ge gratis inspiration rakt ut till våra läsare så måste vi kunna leva på något. Det stavas samarbeten. Vi är influencers. En del annonserar och andra gör sponsrade inlägg. Jag har valt att ta bort de stora annonserna på min blogg men däremot så gör jag samarbeten med flera företag. Jag skriver alltid när det är ett sponsrat inlägg på min blogg. Det är mitt jobb. Jag hjälper företag att synas och fotar deras produkter och skriver inspirerande texter till dom. Anställda får en lön den 25:e varje månad. Det får inte jag.
Och nu har vi kommit till den punkten att det är många bloggare som känner att dom måste försvara sina sponsrade inlägg. Det är ju bra på ett sätt men samtidigt så tycker jag inte att man behöver försvara ett jobb. En anställd behöver ju aldrig försvara sig varför man har tagit en tjänst exempelvis på kommunen eller bakom kassan på Konsum. Ett jobb är ett jobb. Vi alla gör vårt bästa för att betala hyran.

Vad vill jag med denna texten då? Jo. Allt jag vill är att vi bara ska vara snälla mot varandra. Om man blir arg, avundsjuk eller provocerad så försök att ta ett andetag. Eller två. Ta en promenad. Ta en kanelbulle. Gör något annat. Sluta läs bloggar som du inte gillar. Och var snälla. Då skulle denna världen bli en lite bättre plats att leva på. Det är jag helt säker på.

Ta hand om er! <3