Min son är här!

När jag hörde hans skrik så började jag gråta. Så många känslor som bara kom ut direkt i en enda sekund. Jag såg inte honom men jag visste att han var där, bakom skynket. Visste att han mådde bra och kunde andas direkt. Visste att han fanns på riktigt nu. Så overkligt. När han sedan lades på mitt bröst så höll jag om honom så gott jag kunde med alla sladdar omkring mig. Han såg precis ut som Olle när han var nyfödd så jag kallade honom för Olle hela tiden. Det kändes som att jag hade fött honom på nytt, fast i en ny tappning. En mini-Olle helt enkelt <3

Den 14:e mars kl 09.05. 4690 gram och 51 cm. Största bebisen som jag har fått hittills. Och så glad jag var att jag hade fått kejsarsnitt då. Men han ser ju så liten ut mot mitt bröst så jag kan inte förstå vad de menar med att han är stor. Han är ju så… näpen!

Vi har varit hemma i en vecka nu och jag går runt i tofflorna här hemma, kollar på Malou efter tio och håller honom i min famn nästa hela tiden. Det är därför jag inte får så mycket gjort. För han vill vara nära, nära. Så då får jag bära, bära. Och det gör jag mer än gärna. För han ska få närhet och kärlek och värme. Och då får klädhögen ligga kvar i tvättstugan och blogginlägg bli oskrivna. För nu är jag i bebisbubblan och försöker få amningen att fungera även fast det så galet ont. Men allt löser sig, det vet jag nu. Allt kommer bli bra för det blir det alltid!

Nu ska jag återgå till att titta på honom <3

6 reaktion på “Min son är här!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *