Städa bort julen men ingen rör mina stjärnor

Vi har städat bort julen de senaste dagarna vilket har resulterat i ett barrkaos i hela vardagsrummet. Men så mycket glädje som den där granen har gett oss under den mörkaste tiden – så är den förlåten hundra gånger om. Jag vill dock inte plocka ner adventsstjärnorna än, känner mig inte alls färdig med dem. Är jag den enda som tycker att det är okej att låta julstjärnor hänga kvar tills våren kommer? Och julen vara än till påska, eller? Jag menar, det är ju så himla mörkt ute och vi behöver ljuset för att bli glada. Därför låter jag de hänga liiite längre än vad som är socialt accepterat, kanske tills grannarna börjar kolla snett på oss eller tills vi får brev i brevlådan angående att vi stör samhället på något sätt med våra lysande Betlehem-stjärnor som ger oss hopp även efter tjugonde knut.

Annars känner jag mig som ett mörbultat blåmärke, både fysiskt och psykiskt. Mycket tack vare graviditeten, som är otroligt påfrestande för min kropp med foglossning och graviditetsmigrän. Men också för att jag kämpar för att få kejsarsnitt denna gången. Tiden går och jag har inte fått något svar än om jag ska få föda med kejsarsnitt eller inte. Det har till och med blivit en hjärtefråga för mig… Vaginal förlossning är inte alltid det bästa sättet att få barn – beroende på vart man befinner sig i livet och vad man har styrka till. Men mer om det en annan gång. Jag tänkte skriva ett helt inlägg om detta framöver. Om varför jag vill ha kejsarsnitt och varför jag inte tycker att det är rätt att man ska genomgå en psykisk labyrint innan man får sin vilja igenom. Det är ändå min kropp och min förlossning, även om jag förstår innebörden av komplikationerna som ett kejsarsnitt kan ge. Eller som en vän sa till mig häromdagen, det är bara en annan slags komplikationer. Vad en kvinna får genomgå under och efter en vaginal förlossning pratas det inte så högt om, vilket är otroligt synd. Jag vet så väl själv, jag har ju genomgått två vaginala förlossningar och fått genomgå en hel del påfrestningar efter det.

Men just nu sitter jag på kontoret, jobbar på med en hemsida, dricker ta med mig hem-latte och lyssnar på denna låten om och om igen och drömmer om ett liv med energi, glädje och styrka. En dag kanske det livet kommer om jag verkligen håller hårt i den där drömmen. Jag läste mina gamla dagböcker från högstadiet i går och upptäckte att jag borde göra en bok eller en film på de där memoarerna. Så otroligt ledsna, poetiska och osäkra Madeleine. Jag önskar att jag kunde ge mig själv en kram då och i dag önskar jag att tio år äldre Madeleine kunde ge mig en kram och några bra råd nu. För jag skulle verkligen behöva dem.

2 reaktion på “Städa bort julen men ingen rör mina stjärnor

  1. johanna

    Jag fick beviljat snitt med mina båda. Första pga förlossningsrädsla. Fick dock prata med en barnmorska hela graviditeten. Med andra ville jag verkligen föda ”vanligt”,men det visade sig på beräknat datum att han var stor. Och de lägger inte igång en tidigare snittad mamma. Ut kom han och visade sig vara 4,7 kg . Hoppas det går som du vill! Ett snitt är jobbigt efteråt,men ändå en fin upplevelse.

    Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *