Livets upp och ner

Måndag morgon. Jag har precis lämnat barnen på förskolan och skolan. Nu sitter jag i soffan och jobbar vid datorn, dricker kaffe med lite för mycket mjölk. Jag känner att jag behöver förändring i mitt liv. Typsikt skyttar att hata vardagar. Men något drastiskt behöver ske, som att stanna upp och undra: vad håller jag på med? På riktigt. Utvärdera och känna vad som är bra i livet och vad som är mindre bra. Rensa upp, ta bort och förnya sånt jag vill ha mer av i livet.

Min sommar har varit ett rent helvete. Jag har mått så otroligt skitdåligt i sommar, varit helt energilös och trött – under den tiden man ska må bra, sola och bada och njuta. Ångest gånger hundra att inte ens få gå runt i sin bubbla hemma utan att känna kravet att man måste vara ute bara för att det är sommar?  Jag var i princip på botten utan att många visste om det. Och de som visste om det valde antingen att blunda för faktumet eller hjälpa mig upp på benen igen. För om det var någon gång jag behövde pepp och stöd så var det i somras. Men man blir både klokare och starkare av jobbiga saker som händer. Och idag känner jag mig stark och jag mår äntligen bra igen. Tack vare min familj och några få vänner som verkligen fanns där för mig.

Livet är upp och ner. Och det har varit otroligt mycket ner men just nu är det jätteupp! Det är så skönt att äntligen vara på benen igen. När man känner till kontrasterna och nyanserna, då kan man njuta extra mycket när en äntligen mår bra. Att vara med min familj och att jobba med byrån har varit mina andningshål, där jag har kunnat återhämta på riktigt.

Men det jag har lärt mig är att man inte behöver ha 100 vänner. Det är viktigare att ha en, två eller kanske tre riktigt bra vänner som alltid ställer upp, vare sig man mår bra eller dåligt. Vare sig man är rik eller fattig. Känd eller inte känd. Som inte är avundsjuk för att det går bra för en och som inte känner skadeglädje när man mår som sämst. Som ändrar personlighet när det behagar, som inte snackar skit bakom min rygg och som finns där för mig när jag behöver det som allra mest.

Ju äldre jag blir, desto tryggare är jag i mig själv. Det är en sån satans skön känsla. Vill aldrig bli 18 år igen. Vill bara bli äldre, visare och mer säker på mig själv. Ser verkligen så mycket fram emot att ändra mitt liv så att det blir till det bättre, hela tiden <3

5 reaktion på “Livets upp och ner

  1. Josefin

    Tråkigt att höra att du varit på botten och krafsat men jag gläds att du är på ett annat ställe nu! Kram å en önskan om att du får en råbra höst!

    Svara
  2. Emelie Johnsson

    Åh vad fint och klokt. Är i den svackan just nu och även om de är tråkigt att höra att du känt som du gjort är det en lättnad att höra att det blir bättre. Stor kram.!

    Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *