Kategoriarkiv: Om mitt liv

Min födelsedag och den fina hemligheten

Idag är det min födelsedag! Helt plötsligt är en 32 år och jag kan liksom aldrig vänja mig vid det.  Jag var ju precis 26 år? Och då var Tuva två år och jag undrade liksom vad som kommer hända i framtiden. Kommer jag att jobba kvar på samma jobb? Kommer vi bo kvar där vi gör? Och kommer vi få fler barn?

Idag vet jag att man kan starta eget företag och leva på det. Att vi inte bodde kvar i vår trea på Ängö utan flyttade till ett drömhus lite utanför Kalmar. Och så fick vi en härlig och go liten Olle som är lika gullig som busig!

Det jag inte hade kunnat förutspå var att jag skulle bli gravid igen! Min stora hemlighet är att jag ska bli mamma igen i mars, lagom när snödropparna tittar fram och flyttfåglarna kommer tillbaka till vårt kalla land som sakta men säkert börjar tina upp. Då kommer vi få vårt tredje barn och det känns både fantastiskt och omvälvande. Just nu är jag i vecka 27 och vi vet nog inte riktigt vad vi har att vänta oss men jag tänker att det är kanske lika bra så. Bebisar och barn är det finaste som finns och jag ser fram emot att vi ska bli en stor familj!

Det jag vet är att jag kommer fortsätta jobba med mitt företag, även när bebisen kommer. Och det kommer funka bra för Jonas och jag har bestämt oss för att dela på föräldraledigheten direkt. Jag kommer även att jobba mycket hemifrån så jag vet att allt kommer lösa sig, det gör det alltid! Mina föräldrar är även två trygga stöttepelare som alltid finns där för oss, mycket tack vare att de båda är pensionärer med stora hjärtan men också för att vi bor nära varandra och de ställer alltid upp så fort det krisar i vårt livspussel.

Jag är så tacksam för allt jag har fått i livet. Min familj, mitt byrå som har blivit mitt jobb och allt annat som kommit längs vår väg. Aldrig hade jag kunnat tro att det skulle bli så bra när jag var 26 år men det visar tydligen att drömmar kan slå in <3

De fina bilderna har Viktor Krantz tagit på mig och klänningen som jag har på mig har blivit min nya favorit och kommer från Erik Nilssons Fabriker / Provrummet.

Önskar er en riktigt härlig och fin helg!

Livets upp och ner

Måndag morgon. Jag har precis lämnat barnen på förskolan och skolan. Nu sitter jag i soffan och jobbar vid datorn, dricker kaffe med lite för mycket mjölk. Jag känner att jag behöver förändring i mitt liv. Typsikt skyttar att hata vardagar. Men något drastiskt behöver ske, som att stanna upp och undra: vad håller jag på med? På riktigt. Utvärdera och känna vad som är bra i livet och vad som är mindre bra. Rensa upp, ta bort och förnya sånt jag vill ha mer av i livet.

Min sommar har varit ett rent helvete. Jag har mått så otroligt skitdåligt i sommar, varit helt energilös och trött – under den tiden man ska må bra, sola och bada och njuta. Ångest gånger hundra att inte ens få gå runt i sin bubbla hemma utan att känna kravet att man måste vara ute bara för att det är sommar?  Jag var i princip på botten utan att många visste om det. Och de som visste om det valde antingen att blunda för faktumet eller hjälpa mig upp på benen igen. För om det var någon gång jag behövde pepp och stöd så var det i somras. Men man blir både klokare och starkare av jobbiga saker som händer. Och idag känner jag mig stark och jag mår äntligen bra igen. Tack vare min familj och några få vänner som verkligen fanns där för mig.

Livet är upp och ner. Och det har varit otroligt mycket ner men just nu är det jätteupp! Det är så skönt att äntligen vara på benen igen. När man känner till kontrasterna och nyanserna, då kan man njuta extra mycket när en äntligen mår bra. Att vara med min familj och att jobba med byrån har varit mina andningshål, där jag har kunnat återhämta på riktigt.

Men det jag har lärt mig är att man inte behöver ha 100 vänner. Det är viktigare att ha en, två eller kanske tre riktigt bra vänner som alltid ställer upp, vare sig man mår bra eller dåligt. Vare sig man är rik eller fattig. Känd eller inte känd. Som inte är avundsjuk för att det går bra för en och som inte känner skadeglädje när man mår som sämst. Som ändrar personlighet när det behagar, som inte snackar skit bakom min rygg och som finns där för mig när jag behöver det som allra mest.

Ju äldre jag blir, desto tryggare är jag i mig själv. Det är en sån satans skön känsla. Vill aldrig bli 18 år igen. Vill bara bli äldre, visare och mer säker på mig själv. Ser verkligen så mycket fram emot att ändra mitt liv så att det blir till det bättre, hela tiden <3

Olle fyller ett år!

olle-1

En vårdag i mars låg du på mitt bröst, alldeles nyfödd, varm och go. Det var ingen självklarhet att vi skulle bli med barn men lyckan som uppstod när vi fick reda på att vi väntade dig var obeskrivlig.

olle-3

Det var ett år sedan som du låg där i den genomskinliga lådan på hjul. Så overkligt och surrealistiskt. Och jag i min tur låg där i sängen bredvid och var helt tagen efter förlossningen men hade samtidigt en enorm kärlek i hjärtat. Jag kommer ihåg att jag tittade på dig hela tiden, försökte förstå att du fanns utanför min mage.

olle-4

Familjen samlad <3

olle-5

Jag brukar säga att första halvåret var som en semester. Du var så nöjd, lugn och glad nästan hela tiden.

olle-7

Hela våren gick i ett, vi rullade barnvagn och bara njöt av livet.

olle-15

Du växte så det knakade, hade pigga ögon på världen och var nyfiken på allt som hände runt dig.

olle-9

Sedan så hade du ju Tuva också, din bästa storasyster som gör allt för dig. Hon hade ju längtat efter dig precis lika mycket som oss. Ett plus är att man får fri tillgång till hennes leksaker och gosedjur.

olle-8

Vi firade mors dag med att bo på hotell i Växjö och du var lika gullig som ett lamm!

gotland3

Din första riktiga semester gick till Gotland tillsammans med våra vänner.

olle-11

Tänk att ha en storasyrra som man kan lita på i vått och torrt <3

olle-10

Du och mormor fick följa med mig när jag skulle göra olika jobb, vi hann åka både till Göteborg och Stockholm.

olle-17

Charmisen blev en riktig busunge efter typ ett halvår. Han skulle bestämt klättra överallt, kasta ner mat och saker på golvet, stoppa allt han hittade i munnen och dra i allas hår.

olle-18

Som sig bör i den åldern men man kan lugnt säga att min ”semester” tog slut där. Tur att han är så himla gullig!

olle-19

Han älskar att klättra i trappan, äta pannkakor, hänga med familjen, titta och klämma på andra barn i hans ålder, äta själv, äta från golvet, amma, leka med Tuva samt ta toaborsten och fjärrkontrollen fast han vet att han inte får. Han älskar inte att ta på sig kläder, ha på sig haklapp, byta blöja och vara borta från mamma allt för länge… Tänk att man redan kan ha en sådan stark personlighet vid ett års ålder, min älskade lilla unge!

födelsedag

Nu är du alltså redan ett helt jordsnurr och lyllos oss som fick dig i våra liv! Vi har givetvis firat den lille prinsen Olle Karl Bertil Petersson med familjen och han har fått riva bort papper från presenter, lyssna på skönsång och fått smaka på sin första bulle. Lever redan life alltså!

olle-27

Grattis älskade lilla Olle, den här låten är till dig! <3

Våren smeker min kind

madeleines hus-2

Tänk att den kom till slut ändå, våren. Min kropp och själ har gått i en dimma ända tills det blev 11 plusgrader utomhus. Jag förvandlas liksom till en björn när vintern kommer. Jag vill gå i ide, sova, härda ut, pälsa på, inte gå ut i onödan. Men nu, när det underbara vårljuset är här och man kan öppna dörrar och fönster utan att frysa ihjäl, då kan jag äntligen känna lycka på riktigt! Så hela denna veckan har våren smekt min kind och vi har varit ute så mycket vi bara kan. Tuva fick ett extra långt hopprep så det blev rätt mycket hoppande. Vi har klippt av gamla blommor och idag ska äppelträden beskäras.

madeleines hus-1

I onsdags gick jag runt med den där skottkärran, klippte bollblommorna med saxen och kände ett lugn i mig. Att ta hand om trädgården är som terapi. Gå runt i sin egna takt, göra det fint och känna tacksamheten inifrån och ut. Trädgården är min kompis, även om den är lite vild och bångstyrig. Tänk att jag fick det där huset med den stora trädgården som jag drömde om. Det är nästan så att jag får nypa mig i armen. Drömmar kan faktiskt slå in.

madeleines hus-3

Den här lilla charmören till vilding fanns också i vår drömmar under en lång tid och nu sitter han där och ser gullig ut i syrénbersån. Och på söndag fyller han hela ett år! Olle är ingen bebis längre och det ska vi fira med ett familjekalas som kommer innehålla smörgåstårta, chokladtårta och en herrans massa presenter och ballonger. Det kan jag nästan lova för festfixarn’ aka storasyrran Tuva har typ redan kirrat allihopa. Men mer om Olles ett års-dag och kalas i helgen!

En underbar helg önskar jag er <3

Ni kan gratta mig när kampen är över

bild

Det har varit fullt ös denna veckan. I måndags gjorde jag flera olika ärenden och köpte blommor inför en fotografering som jag och Amanda på Folks Interiör gjorde. En fotografering som vi har planerat länge, länge – och nu blev den äntligen av i en helt magisk lokal. Bilderna ska användas som marknadsföring för Folks Interiör och Bonbons, men det är även bilder till vår portfolio. För det var så himla roligt att styla och fota med Amanda så vi tänker att detta vill vi göra oftare, för vi tänker precis likadant. Jag som är så van att göra allt själv, det blev liksom ännu roligare nu när man gjorde det tillsammans med någon.

Och i dag är det internationella kvinnodagen. Jag tänkte att jag skulle gå till Biblioteket i kväll och kolla när Grynet föreläste men mammarollen kallade och jag fick hänga med till pulkabacken och simskolan i stället. Det är en del som har gratulerat mig under denna dagen och det har tagit emot att säga tack. För jag förstår inte riktigt vad jag ska tacka för? Jag tänker att det finns så himla mycket kvar att kämpa för så att det ska bli jämställt på riktigt. Varje dag är en kamp för att denna världen ska bli mer jämlik. Till exempel, när Kalmar kommun skulle anordna en föreläsningsdag i samband med Guldfesten så var samtliga föredragshållare män. Alla 20 personer. De kunde inte hitta en enda kvinna som hade något att säga, eller hade de inte letat tillräckligt länge? Det slutade med att detta upplystes och föreläsningsdagen fick ställas in. Det var den enda utvägen enligt arrangörerna. Kvinnor tjänar mindre än män i majoriteten av jobb, det är ingen nyhet – men tyvärr ändå lika aktuell fakta nu som i går. Kanske inte så konstigt när vi aldrig får visa framfötterna. När vi aldrig blir inbjudna till stormötena. När vi måste prestera mer för att bevisa att vi faktiskt också kan. Men kanske kommer världen se annorlunda ut i framtiden? Kvinnor har visat sig vara fantastiska som ledare, chefer och som styrelsemedlemmar i olika verksamheter. Sakta men säkert håller det på att utveckla sig i rätt riktning. Jag har hopp om framtiden.

När kampen är över så kan ni gratta mig. När det är jämlikt och kvinnor tjänar lika mycket som män. När jag slipper se mig bakom axeln när jag går hem efter en vinkväll. När det är lika villkor för tjejer och killar. När jag inte behöver vara orolig för min dotter. När jag inte möter kritik så fort jag öppnar munnen och nämner ordet feminism. Då kan ni gratta mig och jag ska tacka med stolthet och tänka – yes, we did it!

I morgon är en annan dag men kampen fortsätter ändå, fast det inte är internationella kvinnodagen. Då ska jag vara jurymedlem under UF-mässan tillsammans med arkitektbyrån Tengbom och vi ska bedöma olika montrar. Det ska verkligen bli superkul och skönt med en behövlig paus från vardagen!

Och nu: säng. God natt kära ni!