Kategoriarkiv: Om mitt liv

Ett hej från mig

bonjourvintage

Hej raringar! Hoppas att ni har en fin fredag. Jag är i butiken och jobbar idag, sitter på kontoret och drömmer stort. Har bestämt mig för stora beslut som kommer påverka min framtid. Det är nästan så jag känner mig mig nykär samtidigt som jag får ett pirr i magen. Jag längtar så otroligt mycket till våren, rekordmycket denna gången faktiskt. Jag är så innerligt trött på att frysa och att vara sjuk. Jag vill bara insupa doften av vår och känna varma vindar mot min kind. Och i mars fyller Olle ett år. Tänkt att just detta året gick så fort. Det känns som igår när jag låg på BB med honom helt ny och varm mot mitt bröst. Men efter den 19:e mars är han ingen bebis längre, och det känns lite sorgligt på ett vis men roligt på ett annat sätt. Ni förstår säkert vad jag menar.

Vad händer annars då? Inte så mycket just nu, vilket är otroligt skönt. Efter ett fartfyllt 2016 så bestämde jag mig för att vila och ta hand om mig mer. Säga nej till saker som jag inte vinner på och säga ja till annat som känns värt. Umgås med vänner som jag vill ha nära mig och avsluta vänskaper med människor som inte är mina vänner på riktigt, sånna man inte kan hålla i när vinden blåser.

Ibland känns det som att min inspiration är på andra ställen än här på bloggen. Jag har ju fullt upp med att ta hand om barn, hem och företag tillsammans med Jonas. Men jag vill att ni ska veta att jag kommer tillbaka – men med andra kläder. Ni ska få se snart. Sånt som gör en nykär, ni vet! Tack för att ni är här och kikar in på bloggen trots mina glesa uppdateringar. Så fort Olle börjar på förskolan så kommer det bli mer av den varan, lovar.

Men nu så ska jag stänga av datorn och låsa butiken för att åka hem och bebisgosa innan han somnar för natten, spela spel med Tuva och vintergrilla hamburgare med mannen i mitt liv. Att längta till framtiden är fint men att vara i nu:et är ännu bättre! Ta hand om er <3

Semmeltider och sjuktider

8-1-683x1024

Semmeltiden är äntligen här men tyvärr så gäller det även sjuktiden. Jag har legat sjuk i influensa och bihåleinflammation i flera dagar nu och är bara så himla trött på att vara sängliggandes. Det verkar vara många som råkat ut för influensan, en del fick ju den när det var jul och en del blev sjuka i efterhand, därav jag. I dag mår jag mycket bättre men är fortfarande inte helt återställd. Jag klarade av influensan utan att äta penicillin men däremot har det blivit en hel del te med ingefära, honung och citron samt ipren-knaprande kan jag säga. Jag ställde in allt som var planerat under veckan så nu ska jag bara ge allt för att jag ska bli helt frisk igen. Som tur är så mår barnen bra, de fick bara en liten släng av hostan och snuvan. Jag har iallafall fått sova mycket (lyx för småbarnsmorsa) och hunnit läsa flera böcker som bara legat och väntat på mig.

Allt jag kan tänka på just nu är att jag vill ha vår! Jag längtar till påsken, knoppar och musöron på träden, ljummen vårsol, Olles födelsedag och att få använda vårkappan. Slippa brottas med blöta overaller, halkan och kylan. Livet blir liksom så mycket enklare när det är vår. Och så ser jag fram emot att få uppleva årstidernas växlingar i trädgården, jag vill se syrénbuskarna froda och bli prunkande! Men nu ska jag njuta av en semmelfika denna vintriga lördag. Hoppas att ni får en fin helg!

Årssummering av 2016

image-1-1

2016 började med foglossning och slutade med en rejäl förkylning. Där emellan så fick vi den bästa presenten man kunde tänka sig. Vi fick äran att lära känna en ny liten person.

Vi tar det från början. Året började med att jag var gravid i sjunde månaden. Jag hade precis blivit sjukskriven med den värsta foglossningen man kan tänka sig. Jag kunde varken stå, sitta eller ligga under längre perioder och det var oerhört jobbigt. Tiden gick ändå snabbt för vi hade ju en nyfiken femåring som var full av påhitt och så hade vi ju även något fantastiskt att se fram emot… Lilla Olle kom till världen den 19:e mars efter en förlossning som tog 12 timmar. Jag har aldrig haft så ont i hela mitt liv. Men lyckan som uppstod när han kom till oss var obeskrivlig! Ni kan läsa mer om min förlossning här. Han var 53 cm lång, vägde nästan 4,5 kg och var så otroligt fin och underbar på alla sätt och vis.

Vi fortsatte leta efter vårt drömhus och gick på flera visningar. Plötsligt såg vi en bild på det finaste huset i tidningen och min kompis Mia tyckte att det var ett typiskt ”Madde och Jonas-hus”. Egentligen hade vi planer på att bo närmare stan men vi gav det ändå en chans och gick på en visning. Det visade sig vara ett riktigt Madicken-hus och det var en varm känsla som sköljde sig över mig efter visningen. Efter tre års letande så hade vi äntligen hittat huset som uppfyllde nästan alla våra önskningar. Det är ett äldre hus från sekelskiftet med bevarade detaljer som är 185 kvm stort med altan, balkong, garage, munblåsta fönster, två toaletter, kakelugnar, lada, lekstuga, lagom stor trädgård med syrénberså, gamla fruktträd och pallkragar. Och att det var 15 minuter från stan kändes ändå överkomligt. Så vi bestämde oss för att slå till och blev husägare i september! Här visar jag några bilder från huset.

Jag hann även släppa min första bok Pretty Please – Inspiration för frukost, fika och fest detta året. Den känslan var också magnifik och lite som att föda en bebis till. Jag vill gärna göra fler böcker i framtiden men när jag har lite mer tid. För gudarna ska veta att det krävs både tid och energi att göra en bok. Men samtidigt är det så värt det. Tänk att det finns härliga människor där ute som har min bok på sin köksbänk och bakar bakverk från boken. Älskar er!

Jag och Emma har även hunnit att göra en minikollektion på Jumperfabriken, två klänningar närmare bestämt: Bonjour Madeleine och Bonjour Emma! Det var en dröm som gick i uppfyllelse, att få designa två underbara klänningar kan bara beskrivas med ett ord: Wow! Jag har även startat upp min webshop Bonbons.se, något som jag pratat om länge och slutet på detta året blev det verkligen av! Nu i efterhand så förstår jag inte hur jag har hunnit med allt samtidigt som jag varit föräldraledig på 75%. Kvinnans förmåga att multitaska alltså…

Men livet har inte bara varit uppåt detta året. Jag har även hunnit med en livskris. Hösten var en riktig skithöst som jag helst vill glömma och packa ihop i en låda. Min mormor gick bort och jag kunde inte sörja på plats. Och när många av mina nära och kära har mår dåligt – ja, då mår jag också dåligt. Det har varit så otroligt många känslor i min kropp detta händelserika året och när det blir för mycket av den varan så kan det ta lång tid att smälta allt. Jag tänker att ni kanske redan har märkt av det. Det är därför jag har varit så frånvarande på bloggen och ibland även på Instagram. Jag har inte kunnat fika med vänner, ringa upp, bjuda in, höra av mig, skicka paket, komma och hälsa på när jag har velat… Just för att jag har haft så otroligt mycket att göra. Jag har helt enkelt inte haft tiden och energin.

Året avslutades ändå på ett otroligt fint sätt. Min polska släkt kom och firade jul med oss – något vi inte har gjort på sex år! Så det var härligt att få uppleva det igen; spela monopol, krama Marta, svulsta julgodis, gå långa promenader och bara hänga i flera dagar.

Och idag ska nyår firas med trerätters, champagne och skattjakt tillsammans med min familj, min bästa vän Emmy och hennes familj. Ingenting kan gå fel – förutom att jag har fått en jobbig snuva som får sätta punkt för detta året. Från foglossning till förlossning till förkylning under ett år.

Så för att summera 2016 har det ändå varit ett fantastiskt år. Vintern var lugn, våren och sommaren kommer jag ihåg med värme. Hösten var en jobbig tid för mig men jag tänker att man lär sig ändå något av allt.

När det nya året 2017 tar vid så tänkte jag göra en ny lista här på bloggen. En lista på vad jag vill uppnå och vad jag vill göra. Det tycker jag att ni också ska göra, det är bra att sätta upp mål och se dom förverkligas! Ibland går det snabbt och ibland tar det tid. Men en sak har jag lärt mig hittills under mitt liv – allt är verkligen möjligt!

Gott nytt år önskar jag alla er som läser min blogg! Nästa år kommer bli magiskt!

Vad ska man med känslor till? Dom gör ju ändå som dom vill.

img_8696_5818953fe087c33f3a1643ec

Hej fina ni. Det var inte meningen att det skulle bli så sorgsen stämning här på bloggen, men livet är som det är. Ibland är det upp och ibland är det ner. Och eftersom jag är en väldigt högkänslig person (HSP så det bara smäller om det) så blir känslorna extra starka när det händer något. När jag är glad så är jag liksom superglad och när jag är ledsen så blir jag superledsen. Ibland skulle jag bara vilja skita i alla mina känslor och lyssna på denna låten om och om igen. Speciellt partiet med stycket: Vad ska man med känslor till? Dom gör ju ändå som dom vill.

Men vad är det med den här hösten egentligen? En riktig skithöst om jag får säga mitt. Trump blir president i USA, så många människor dör och lämnar oss, fina relationer tar slut och nära vänner blir sjukskrivna av utmattning. Om man inte har haft en livskris tidigare så är det ganska lätt att få den nu. Som den optimist jag är så försöker jag se ljuset i allt men just nu är jag bara mest trött. Det känns som att det är så otroligt mycket på mina axlar just nu.

Då är det bra att tänka tillbaka på den tiden när jag var glad och inte kände mig så nedstämd för allt som händer. Som när jag var uppe med familjen i Stockholm. Vi bodde på hotell, åt god mat, gick på Junibacken och så lanserade ju jag och Emma våra klänningar på Jumperfabriken. Då var jag glad. Jag tror att det är viktigt att man försöker tänka tillbaka på happy moments och även göra saker som man mår bra av varje dag för att inte falla ner i dimman. Ta ett varmt bad, läsa en bra bok, lyssna på låtar som man tycker om, ta en fika med en fin kompis eller bara ligga i soffan och titta på favoritserier. Just nu har jag inte hunnit med något av det.

Men jag har bestämt att allt ska bli bra igen. Även om det har hänt så mycket skit och det är så grått ute så har jag bestämt att allt får ta sin tid och jag måste låta känslorna få ha sin gång. Snart kommer jag tillbaka. Starkare, modigare, klarare och bättre. Och kanske samma glada person som jag en gång var.

Den fina bilden har Karoline tagit.

Efter solen kommer regnet, sorgen och tårarna

mormor1

Det sägs att efter regnet kommer solen. Men jag skulle vilja säga att efter sol kommer regnet, sorgen och alla tårarna på en och samma gång. Man kan lugnt säga att det är mycket som händer i mitt liv nu. Mycket av det är väldigt bra och det mesta har gått med raketfart upp mot skyarna. Men livet är inte bara upp, det är väldigt mycket ner också. Till botten ibland. Och det är därför som jag har varit så frånvarande från bloggen den senaste tiden.

Min mormor dog i fredags. Babcia Natalia blev 84 år gammal och var en mycket stark kvinna som varit med om så mycket. Hon var en mycket speciell mormor och fick bland annat uppleva andra världskriget som liten, något vi aldrig pratade högt om. Det kan jag ångra bistert idag. Men hon ville däremot prata om mat och kunde fråga tre gånger om jag ville ha mer soppa. Hon var alltid snäll mot mig när jag och mina föräldrar åkte till Polen för att hälsa på. Men nu finns hon inte mer och det gör mig så sorgsen inombords. Jag har så mycket gråt i magen som inte fått komma fram än, men jag hoppas verkligen att jag kommer få gråta ut snart. Det gör ont själen att inte få sörja färdigt.

Idag var begravningen för mormor och jag kunde inte att vara där. Jag valde att inte åka på grund av många anledningar men mest för att jag vill inte utsätta Olle, som är fortfarande så liten i mina ögon, för en påfrestande resa. Han ammar ju fortfarande och det skulle kännas riktigt dumt att lämna honom i fyra dagar. Och att ta honom till Polen skulle också kännas tokigt på många plan. Så därför tänder jag ett ljus till mormor idag här hemma i stället och hedrar henne, denna otroligt starka urkraft till kvinna som visste alltid vad skåpet skulle stå. Som var envis som en get, såg alltid sur ut på bilderna men kunde bjuda på sig själv när vi skulle dansa. Det är så jag kommer ihåg henne och minnet av mormor kommer alltid att finnas i mig, vart jag än går. Jag tänker att jag har fått hennes händer, hennes näsa och hennes envishet. Mormor är en del av mig och utan henne skulle jag inte finnas här idag.