Det finns frukostar och så finns det frukostar.

Det finns de morgnarna som man slevar i sig en macka i farten samtidigt som man klär på sig själv med ena handen och klär på barnet i den andra samtidigt som man borstar tänder och håret – helst med olika borstar. Och det är just de stunderna som man vill bara glömma bort.

Men sen finns det frukostar som har en speciell plats i hjärtat. Som den där gången när vi fick en frukostbricka efter att jag hade varit med om den värsta smärtan i mitt liv – något som jämförs med ett maratonlopp rent motionsmässigt och en skräckfilm rent smärtmässigt. Men när det kommer till lyckan och känslan efter händelsen så slår det allt. Det är helt enkelt det bästa jag har varit med om! Och det är givetvis förlossningen som jag pratar om, när vår älskade Tuva kom till oss. Efteråt fick vi in en vit plasttbricka med frallor som hade någon festligt skuren gurka på, två glas apelsinjuice och en svensk flagga. Jag tyckte att det var en de godaste frukostarna jag hade ätit. Kanske var jag påverkad av händelsen och lustgasen, men det var så härligt att få den där belöningen – och det hade nog inte spelar så stor roll av de serverade på den där brickan – det hade slagit vilken sketen nobelmiddag som helst med hästlängder! Första frukosten som föräldrar, den är magisk den.

Sen så glömmer jag inte frukosten som vi fick när vi besökte Le flamant rouge i Peyriac-de-mer i somras. Jag, Jonas och Tuva var där en vecka och njöt av den franska landsbygdens mat med allt vad det innebär – ostar, marmelader, baguetter, croissanter och crème blanche. Varje morgon blev vi serverade en bricka med massa gottigheter som pyntades med ätbara blommor och färsk frukt. Tuva fick varm choklad eftersom hon älskar det och vi fick gott kaffe med en kanna mjölk till. Ibland fick vi hembakat bröd och ibland fick vi baguetter från bageriet som låg 10 meter från gästhuset. Detta förtärdes i skuggan på baksidan av gästhuset med katten Kompis gick runt våra ben och allt var så där idylliskt som det bara kan bli när man är på semester.

Tobias och Charlie arbetade på Le flamant rouge när vi bodde där och det var även dom som gjorde dessa ljuvliga frukostar till oss! Det var sån lyx att få en sådan personlig och mysig frukost serverad till sig varje morgon – det var något annat än de massproducerade frukostbufféerna på all inclusive-hotellen det! Inte för att det är något fel på dom men detta lämnade ett större avtryck om ni förstår vad jag menar? Vare sig man är påverkad av lustgas eller inte…