När blev du mamma?
Jag var 24 år när gravidstickan visade två streck! Då bodde jag i Stockholm och hade varit ihop med Jonas ungefär ett år. Och i augusti 2010 kom vår lilla Tuva till världen <3
Hur många barn har du?
Jag har Tuva som är fem år men snart, väldigt snart, kommer en liten bebis till oss och då blir jag tvåbarnsmorsa!
Var graviditeterna planerade?
Det var inte planerat första gången. Jonas och jag hade som sagt bara varit ihop i ett år och jag studerade till Art Director på en Digital Media-utbildning. Jag hade nog tänkt att jag skulle börja jobba efter utbildningen och stanna kvar i Stockholm. Men så fort vi fick reda på att vi väntade barn så kändes det bara så rätt! Vi bestämde att vi skulle flytta hem till Kalmar igen efter att jag precis blivit färdig med utbildningen, vi hittade en fin sekelskiftslägenhet ganska direkt (den som vi bor i nu) och allt klaffade så bra. Den andra gången var det planerat med det tog sin tid. Vi längtade, väntade och saknade. Varje gång jag fick mens så var det som ett misslyckande och jag var superdeppig just den dagen. Sen bestämde jag mig för att jag inte skulle tänka så mycket på det och då blev jag äntligen gravid med bebisen som jag har i magen! I mars kommer den lille. Längtar så mycket att jag nästan spricker!
När berättade du om graviditeterna?
När jag var gravid med Tuva så var jag nog ganska hemlighetsfull i början och berättade efter ganska många veckor, kommer inte exakt ihåg när. Sen när jag blev gravid denna gången så berättade jag rätt tidigt för alla nära vänner och familj, allt från vecka 3 till vecka 8. Och här på bloggen så släppte jag nyheten när jag var ungefär i vecka 12!
Hur många barn vill du ha?
Vill och vill. Dagdrömma kan man alltid men jag är jättenöjd och glad att jag kommer att vara mamma till två barn. Sen får vi se helt enkelt! Om jag har turen att bli gravid igen så kommer det vara helt underbart att få en liten knodd till.
Tätt ihop eller långt isär?
Vissa säger att det är ett ”glapp” mellan Tuva och bebisen. Jag blir faktiskt irriterad när folk säger så för det är som att det är en norm att man ska få barnen tätt nuförtiden… Det kommer bli fem år mellan vårt första och andra barn – och för oss funkar det helt perfekt! Jag tycker att jag var ganska ung när vi fick Tuva och jag hade inte riktigt kommit in i karriärsvängen, så jag fick ta en paus efter mina studier och sen komma in i jobbet efter att ha haft amningshjärna i ett och ett halvt år. Men det gick ju bra det med och nu är jag redo för att bli mamma till ytterligare en liten sötnos. Så jag tycker inte att man ska snegla på vad andra personer gör. Bara man kört sitt egna race och gör det som känns rätt för sig själv och sin familj!
Har du oroat dig mycket under graviditeterna?
Ja och nej. Både graviditeterna har hittills gått bra och bebisarna har mått bra i min mage. Jag har försökt att inte vara så orolig för jag tycker att det förstör tjusningen i att vara gravid. Alla mammor borde bara njuta av sin runda kula till mage, att känna sparkarna och att det är någon som hickar där inne! Inte gå runt och ha ångest och vara orolig för det minsta lilla. Men det jag har mest oroat mig för är förlossningen egentligen… Är rädd att det ska göra sjukt ont för mig och bebisen, att bebisen inte ska skrika när den kommer ut och har nojjat mig runt det helt enkelt.
Hur var graviditeterna?
Mina två graviditeter har varit så olika. Och då menar jag verkligen det. När jag var gravid med Tuva så gick jag upp ganska mycket i vikt, kunde inte gå utan mina stödstrumpor och hade migrän titt som tätt. Under den denna pågående graviditeten så har jag också haft migrän men där slutar likheterna. Jag har inte gått upp lika mycket i vikt men jag har däremot haft en djävulsk foglossning som påverkar min vardag enormt. Kan knappt ta mig upp från en säng eller soffa, blir andfådd för minsta lilla och får ont när jag går eller sitter för länge. Går som en anka gör jag också. Och så har jag den klassiska halsbrännan, klådan och tröttheten. Om ni har läst ända hit – tack för att lyssnar på mina plågor!
Gillade du att vara gravid?
Ja! Trots alla envisa krämpor som kroppen får stå ut med så är jag glad att jag har någon med mig hela tiden. Känner mig aldrig ensam och kan prata med den lille när jag behöver lufta något. Och så känner jag; Akta på er! Här kommer jag! – med magen i vädret. Alla som inte visar respekt eller flyttar på sig när de ser att jag är höggravid kan få en syrlig blick eller kommentar från mig. Men annars är jag jättesnäll, jag lovar! Och till alla som har gett en kommentar till mig eller till någon annan som är gravid om hur stor man är, undrat om man har tvillingar i magen (fast man inte har det), sagt att det måste vara nära nu (när man är i sjätte månaden) eller frågar om hur mycket en har gått upp vikt – SLUTA MED DET GENAST! Det är inte ok att prata massa vikt när man är gravid. Man gör ju inte det när någon inte är preggo så varför ska gravida människor helt plötsligt vara en allmän egendom eller deras vikt ett samtalsämne under en middag? Ja, jag har gått upp i vikt – jag har ju för fasiken en BEEEEEBIS i magen!
Visste du vilket kön det skulle bli?
Japp! Vi är sånna dära som kollar innan. Man får göra som man vill tycker jag! Men jag är alldeles för nyfiken för att inte veta. Och om jag får en chans att bara veta en sak till om bebisen jag har i magen – ja då tar jag den! Sen går jag ju inte och köper hinkar med färg och målar rummen blåa eller rosa eller köper prinsesskläder eller tröjor med monster och traktorer på. Men jag vill bara veta för det är kul och så ville jag få mina aningar bekräftade, och jag har tydligen ett sjätte sinne för det där, hittills har båda gångerna stämt!
Apropå förlossningar. Hur har de varit?
Don’t get me started. Jag har ju hittills bara fött en gång. Men ojojoj. Eftersom jag tycker det är ungefär 100% skönare att ha värk i mitt egna hem än på sjukhus så tog jag de mesta värkarna hemma. Så fort det kom en värk så gick jag till duschen och spolade magen med varmt vatten. Det var så skönt. Sen när jag kände att jag pallar inte mer så åkte vi till BB och sjukhuspersonalen fick hämta mig i entrén med rullstol för att jag kunde inte gå. När jag väl låg där i sängen så visade det sig att jag var öppen 9 cm, alltså 1 centimeter kvar till förlossning! Men vilken centimeter det var då. En centimeter som skulle visa sig att ta ungefär 5 timmar att få upp. Det blev lustgas (våga inta röra min lustgas!!!), varmt bad, akupunktur, upp och röra sig, hoppa på en pilatesboll och massage och det ena och det andra. Men till slut så kom krystningarna igång och måndagen den 9 augusti 2010 kom vår lilla Tuva till världen! Hon blev ett måndagsbarn och hela livet är en fest! Citat: Veronica Maggio.
Hur var första bebistiden?
Jag hade som sagt inte så många krämpor innan förlossningen. Men varför pratar man aldrig om allt som kan hända efter förlossningen!? För vi fick nog genomgå ganska många jobbiga saker. Vi hamnade först på neonatalen och bodde där nästan en vecka för att Tuva hade fått infektion och fick äta penicillin. Och jag kan ju erkänna att det var inget hotell vi bodde på. Jag och Jonas fick sova på en gammal gul plastbäddsoffa och åkte iväg varje dag för att köpa mat eftersom sjukhusmaten var sämst. Man blev typ mer sjuk än frisk när man åt den. Har hört att den ska vara så mycket bättre nu… vi får väl återkomma med recension på den maten när vi är tillbaka från BB!
Sen fick jag mjölkstockning två gånger, en gång med 40 graders feber. Gutt. Och helt plötsligt en dag så började jag störtblöda så mycket att inte ens de stora bindorna dög… Jag åkte in till sjukhuset för att kolla upp och det visade sig att de hade glömt att ta ut en del av min moderkaka under förlossningen. En liten, liten bit låg kvar där och orsakade så mycket problem. Så jag fick opereras akut bara för att få ut den där lilla biten… Efter alla dessa upplevelser så blev det faktiskt bättre! Men innan dess var det ganska jobbigt måste jag säga.
Hade du bestämt namnen sedan innan?
Vi hade tänkt på namn som Astrid och Lilly till Tuva men när hon kom så var hon ju en… Tuva! Och det namnet hade vi knappt pratat om innan hon kom till oss. Så denna gången har vi ett arbetsnamn men har sagt till alla att det inte alls behöver bli just det namnet. Vi får se helt enkelt när den lille kommer!
Ett råd till blivande mödrar?
Åh ja. Egentligen är mitt bästa råd att inte jämföra sig själv och sitt barn med andra. För alla är unika! Och om du ser en mamma som gått ner supermycket i vikt efter förlossningen eller ett barn som börjat prata tidigare än ditt barn – skit i det! Alla är olika och man ska absoluta inte jämföra sig med andra mammor och barn. Därför är jag lite emot föräldragrupper… För det känns mest som att det är en tävling om vem som har duktigast barn och vem som är först på att gå/prata/få tänder/vad som. Kör ert egna race! Ni är underbara och ni äger! När vi fick Tuva så visste vi inte så mycket om hur det var att ta hand om ett barn. Ok, jag hade jobbat som barnskötare på en förskola tidigare så jag visste hur man bytte blöja… men jag visste absolut inte hur det gick till när man ammade, hur man skulle få sin bebis att bli nöjd om den gallskrek och vilken vagn som var bäst i test. Men om man tänker logiskt så tror jag nog att man klarar det mesta! Och nu känns det lite lyxigt att få sitt andra barn – för nu har vi ju gjort detta en gång och blivit lite klokare. Nu vill jag t ex ha en mer praktisk och enkel vagn istället för vintagevagnen, en Silver Cross från 70 talet, som vi hade till Tuva. Och nu vet jag vad jag ska göra om jag får mjölkstockning och ingenting hjälper – jag gör ett stort djungelvrål och besöker amningshjälpen som får användning för sin elektroniska storpump. Fina grejer det där. Och köp Malin Wollins bok ”En mamma blir till” – en bibel för alla soon to be-mammor där ute!
Du kan även läsa Gravidlistan hos Underbaraclara, Elsa Billgren och Emmas Vintage.
