Det finns inga ord som kan förklara. Jag hade somnat i soffan efter en mysig fredagsmiddag och glass. Trött som jag är på kvällarna på grund av graviditeten så somnar jag gärna senast kl nio. Vaknade sen vid runt elva och började titta på Madonnas konsert på TV. Jag gick in på Instagram för att kolla flödet och fick helt plötsligt se bilder från några fransyskor som jag följer som hashtaggade sina inlägg med #jesuisparis och #prayforparis. Jag hann att tänka: Vad är det som händer? Inte igen väl? Det har inte ens gått ett år efter det som hände på Charlie Hebdos redaktion. Och nu?

In på nätet och googla Paris, och där kom allt det som jag var rädd för – alla nya artiklar om skottlossning, attacker och terror i Paris. Men denna gången inte på en plats utan på sex olika ställen där folk var och roade sig en fredagskväll, åt en bit mat på restaurang, kollade på en konsert eller på en fotbollsmatch.

Trodde inte att det var sant. Började messa kompisar som var i Paris, kollade om de var ok. Blev rädd och orolig, är detta bara början på något som vi vill undvika in i det sista? Jag vill att mina barn ska växa upp i en trygg värld, men nu känner jag mig inte så säker längre. Paris är inte så långt bort från Sverige, det skulle lika gärna kunna hända här. Vi följde nyheterna in på småtimmarna, kunde bara inte förstå det jag såg med mina ögon. Jag hade svårt att somna den kvällen och när jag vaknade upp så ville jag bara tro att det var en mardröm. Men så var tyvärr inte det fallet.

Fredag den 13:e november 2015 kommer att gå till historien som en av de mörkaste dagarna och mina tankar går till alla som är i Frankrike. Vi får aldrig glömma att kärleken är starkare än hatet och ljuset är starkare än mörkret.