Stort tack och sista hemma hos-reportaget

Hörrni, tack så himla mycket för alla era kommenterar angående mitt föregående inlägg! Jag väntade mig motstånd men fick istället kärlek och en herrans massa förståelse istället. Det är internetkärlek på riktigt! Jag ska svara på varenda inlägg lite senare, era historier har fått mig att bli ännu säkrare i min sak – att kämpa för att kvinnor ska få välja själva hur de ska föda. Alltså helt enkelt bestämma över sin egna kropp och förlossning. Kan vara en sjävklarhet för många, men jag har fått uppleva motsatsen som så många andra.

Nåväl, tack ännu en gång för engagemanget! Nu ska vi se hur denna veckan kommer att se ut. Även om det är tisdag så tycker jag det är helt okej, eller vad säger ni? 😉

Måndag

I går så gjorde jag en planritning och skrev en text till ett hemma hos-reportage som kommer att publiceras i Hus & hem i sommar! Det är från Gotlandshuset vi bodde i för två år sedan med våra vänner. Jag har både fotat och skrivit texten denna gången men detta kommer alltså bli mitt absolut sista hemma hos-reportage som publiceras i en tidning. Lite som ett ”hej då och tack för den här tiden”. Och ett stort grattis till favoriten Johanna Bradford som blev årets inredningsbloggare på ELLE Decoration-galan under måndagskvällen!

Tisdag 

I dag kodar jag hemsida för fulla muggar! Älskar kontrasterna i min byrå alltså, ena dagen skriver jag en text och andra dagen är det fullt fokus på en matblogg. Den tredje dagen kan det var styling inför ett fotojobb och den fjärde dagen så har jag möten hela dagen och skriver på digitala strategier. Precis i min smak!

Onsdag

Kommer dock fortsätta att göra färdigt matbloggen för Caroline Hofberg! Ska bli spännande att få lansera den sen! Sen är det öppet hus på Tuvas fritids och då ska vi fika sockerkaka och spela spel. På kvällen så ska jag på AW på Kallskänken med tjejerna från nätverket Kalmar influencers. Ska bli så kul att bara komma ut, umgås med härligt folk och ta en bit mat utan att någon drar mig i kläderna. Hehe. Det är också charmigt men som sagt, kontraster är oftast ingen dålig sak…

Torsdag

Vi ska tömma Lindö-huset där jag och Folks Interiör gjorde vår senaste styling följt av lunch på stan och en långpromenad. I veckan kommer jag även visa upp ett kärt samarbete som jag håller på med, troligtvis blir det på torsdag!

Fredag

Styling och fotografering för ett samarbete står på schemat denna dagen. Mer om resultatet i slutet av veckan! Jag ska även skriva färdigt en digital strategi till Kalmar city som är vår nya kund samt skriva en offert till en annan kund. Bråda dagar men det är så jag gillar det!

Helgen

I helgen så ska vi baka semlor med min pappa, Tuva ska å fotbollscupen i Kalmar och Olle ska få se sin livs första musikal – Babblarnamusikalen! Ni förstår ju hur glad grabben kommer bli, att Babblarna kommer till Kalmar är som att ABBA skulle återförenas igen.

Hoppas att ni får en fin vecka!


Att få bestämma över sin förlossning

Tänk dig att du är rädd för något som ger dig en enorm ångest och smärta, du är osäker på dig själv och vet inte hur du kommer att reagera när det väl sker. Sedan blir du ifrågasatt och måste hela tiden hitta de rätta svaren för att man ska lyssna och förstå dig. Detta med kejsarsnitt är tydligen en väldigt het potatis. I min drömvärld så skulle det inte vara så, då skulle det vara lättare att få ett kejsarsnitt beviljat utan att behöva genomgå en psykisk labyrint som gör att du inte kan njuta av din graviditet fullt ut.

Det hela började med att jag fick reda på att jag var gravid i vecka 11, vilket är otroligt sent men jag förstod verkligen inte att jag var gravid tills jag var i den veckan. Vi hade inte direkt planerat att få en till bebis nu men bestämde oss för att den lille kämpen är så himla välkommen till världen ändå <3 Men redan där och då så visste jag att jag kan inte föda vaginalt denna gången. Jag har inte styrkan och energin som krävs för att genomgå en vaginal förlossning. Folk jämför ju det konstigt nog med ett maraton, men jag skulle säga att det är mycket värre än så – och då är du kanske samtidigt helt otränad både psykist och fysiskt! Helt utan coach och utelämnad till ödet. Jag behövde ta ansvar över mitt liv, den lilles liv och lösa detta ”problemet”. För att föda vaginalt är ett stort problem för mig. Det alternativet finns inte i min värld just nu. Kanske kommer det ändras men det är inte så jag känner just nu.

Jag vet mycket väl att kejsarsnitt är en komplicerad och svår operation. Jag vet att man kan få komplikationer i samband med kejsarsnittet, men jag ser det som att man bara får ”andra” komplikationer än de man får vid en vaginal förlossning. Jag vet att ett kejsarsnitt kostar mer än en normal förlossning men jag vet också att ett kejsarsnitt är billigare än en komplicerad vaginal förlossning. Jag har läst på och samlat information och pratat med kvinnor som fått föda med kejsarsnitt. Och under tiden så slås jag av hur många mammor som är nöjda. Kanske 98% av de jag har pratat med säger bara positiva saker om sin förlossning med kejsarsnitt och även varit nöjda med tiden efter fast de inte kan bära tungt. Och de som har fött vaginalt är oftast inte lika positiva utan berättar om hur svår tiden efter förlossningen har varit för dem och vilka sviter som har uppstått som påverkar deras liv, varje dag. Självklart kan negativa kompilkationer ske med kejsarsnitt också men i det stora hela verkar fler nöjda enligt min uppfattning. Bebisarna mår oftast också väldigt bra, även om de inte blir stressade på samma sätt som när vattnet går och krystvärkarna sätter igång. Men målet måste ändå vara att både barnet och mamman mår bra, även efter en förlossning.

Jag har fött både Tuva och Olle vaginalt och hade inte ens tänkt tanken på att jag skulle besöka Amanda-mottagningen då. Jag ville uppleva känslan att föda, få dem direkt på mitt bröst och var beredd att genomgå smärtan och komplikationerna som kan uppstå under och efter förlossningarna. Men denna gången kände jag inte så. I dag är jag på en annan plats i livet än när Tuva och Olle kom till världen. Det finns många anledningar till det men jag vill leva i en värld där man inte behöver komma med förklaringar och negativa upplevelser för att få föda med kejsarsnitt. Man ska få det ändå. Jag har förstått att det är en åsikt som många är kritiska till, men jag måste kämpa för detta har blivit en hjärtefråga nu. För mig handlar det om att få bestämma över sin kropp och sin förlossning, vilket vi inte får i dagens jämställda Sverige.

Du behöver mental styrka, otrolig energi och kraft för att föda ett barn naturligt. Eftersom jag har gjort det två gånger innan så vet jag vad man måste genomgå. Därför sa jag att jag ville bara ha kejsarsnitt från dag ett.

Men jag var nog inte förberedd på det motståndet jag skulle få. Det visade sig att jag skulle behöva den mentala styrkan och energin för att få andra att lyssna på mig och förstå min vilja. När jag var i vecka 14 så ringde jag till Amanda-mottagningen. Jag ringde faktiskt flera gånger. Lämnade meddelanden. Försökte få en tid. Pratade med barnmorskan under ultraljudet och bad dem att sätta en boll i rullning. Det var för tidigt sa dem. Till slut fick jag en efterlängtad tid men den blev avbokad en dag innan pga av sjukdom. Jag fick en ny tid efter ett tag, en månad senare. Då fick jag träffa en Amanda-barnmorska. Det var många frågor som jag fick svara på, personliga och icke personliga. Jag fick många motfrågor som jag behövde svara rappt på. Forska i mina känslor. Förklara varför just jag ska ha kejsarsnitt och vad som kommer hända om jag inte får det. Det fick mig att börja gråta. När jag kom hem så kände jag mig missförstådd. Jag såg att barnmorskan tittade ifrågasättande på mig. Dagen därpå fick jag träffa henne igen. Hon tyckte att hon förstod mig bättre denna gången när jag förklarade mer konkret varför jag vill ha kejsarsnitt. Men hon tyckte samtidigt att jag hade en ”yta”, kanske för att jag inte grät denna gången. Eller för att jag hade rent hår, rena kläder och försökte vara trevlig. Men det vinner man inte på i längden. Jag uppfattade det som att man måste visa ”sitt sårbaraste jag” för att de ska förstå hur dåligt man mår.

Till slut fick jag träffa läkaren som skulle bestämma om jag skulle få kejsarsnitt eller inte. En timme satt vi där och jag fick frågor som skulle besvaras, de berättade alla negativa komplikationer som kan hända vid ett kejsarsnitt och allt kändes som en lång upprepning. Jag sa bara att ”jag hör vad ni säger, men jag vet vad jag vill”. Då fick jag förslaget att bli igångsatt vecka 38 och om smärtan eller ångesten blir för svår så skulle de sätta igång med akut kejsarsnitt. Jag sa direkt att det var ingen lösning för mig. Det var som att de inte hade lyssnat på mig. En igångsättning skulle bara sätta igång alla gamla minnen och rädslan igen. En igångsättning hade inte gjort det enklare. Men jag skulle gå hem och tänka på den så kallade förlossningsplanen. Efter en vecka så träffade jag min barnmorska igen och jag sa bara denna ”planen” var ingenting för mig.

Nu är jag i vecka 33 och i onsdags ringde barnmorskan till mig och berättade att läkaren hade gått med på planerat kejsarsnitt! Jag kan bara beskriva den känslan som en enorm lättnad. Det var som att en sten försvann från hjärtat och den tunga ryggsäcken som jag burit på så länge fanns inte längre där. Så nu försöker jag njuta av tiden som är kvar tills det är dags för kejsarsnitt, vilket blir om ca sex veckor! Känslan att inte vara rädd är fanastisk. Jag önskar bara att jag kunde få känna så tidigare i graviditeten. Något jag kämpade för men trots byråkrati och för få Amanda-barnmorskor så var det tyvärr en omöjlighet.

Ibland undrar jag hur det hade sett ut om det var männen som födde barn. Hade de fått frågan ”Och hur vill du föda ditt barn?” vid första mötet med barnmorskan? Sedan hade man bokat in en tid och inga frågor på det. Inga förklaringar, inget gråt, inga missförstånd och inga problem.

Eftersom denna frågan är så viktig för mig nu så tänker jag fortsätta kämpa för att fler ska få välja själva hur de ska föda. För när man aktivt väljer ett planerat kejsarsnitt så möts man av höjda ögonbryn och frågor om varför man vill ha ett datum inplanerat när bebisen ska komma, varför man vill ha en bokad operationssal (japp, du slipper åka runt och leta efter ett bb med lediga platser) med proffsiga läkare, sjuksköterskor och barnmorskor. Varför du vill slippa konsekvenserna som uppstår efter en vaginal förlossning och varför du vill vara nöjd med din upplevelse innan, under och efter bebisen har kommit till världen.

Är det konstigt att jag väljer kejsarsnitt då?

Krispiga tulpaner och en liten spjuver

I samarbete med Interflora.

I takt med att julsakerna har fått flytta ut så tar jag istället in januarifavoriter som semlor och tulpaner! Jag är trött på det mörka, tunga och gamla och vill njuta av ljuset, nyheter och året som kommer. Även Ollebror är väldigt förtjust att upptäcka nya saker och drar sin stol hit och dit för att krypa upp och känna på allt som kommer i hans väg. Ibland slängs det ner på golvet, ibland äts det upp och har man tur så rör han bara försiktigt. Vi har försökt lära honom att bara lukta på blommorna och inte ta sönder dem… Blommor och småbarn kan vara en dålig kombo men jag vägrar att skära ner på blomsterkontot – jag mår så himla bra av att ha vackert runt mig och jag tror till och med att det finns studier på att man mår bättre av att ha blommor i sin närhet, speciellt snittblommor som är utslagna.

En bukett med krispiga tulpaner och blåbärsris gör så att rummet börjar andas och lukta gott. Just denna buketten heter Tulpanfavoriten och kommer från Interflora. Det går jättefint att beställa hem buketten eller skicka den till en vän som behöver lite extra blomster och pepp under en av årets mörkaste månad. Egentligen innehåller denna buketten blandade tulpansorter men jag ville helst ha en sort som har en grov stjälk och är fransk. Det bästa är att man får bestämma själv hur man vill ha det!

Som ni ser, denna spjuvern leker man inte med! Det gäller att ha sina blommor under uppsikt så det inte blir en blomsteräng på trägolvet när en har varit borta i bara några sekunder. Det är roligt med barn, men det är sjukt intensivt om man vill ha det fint runt omkring sig… Att städa med barn är som att skotta när det snöar, eller hur var det?

Ha en fin söndag nu!

Måndagspeppen

Bilden kommer från Social Stories Instagram.

Denna helgen var speciell, lite som från ett annat liv. Efter en veckas vab med båda barnen och två olika sjukdomar så var det min tur att åka på influensan. Jag var sängliggandes halva torsdagen, hela fredagen och i lördags kände jag mig mer som en zombie än en glad mamma. Så barnen fick vara hos deras snälla farmor under dessa dagar och i söndags kom mina föräldrar och hjälpte mig med matlagning, tvätt samt hämtning och lämning till fotbollsträning och kalas. Nu står jag äntligen på benen igen men är så trött att jag inte ens orkar sätta på kaffemaskinen…  Depresso. Vabruari kom tidigt i år?

Så inte så konstigt om jag känner mig lite mör i kroppen i dag. Men jag har tvingat mig själv att leta upp kameraladdaren som varit borta i en månad och leta efter försvunna bilder på mina externa hårddiskar. Sånt där roligt måndags-göra! Barnen är tillbaka på föris och på fritids så nu ska jag bara komma tillbaka till mina gamla rutiner igen. Nu ska vi se vad denna veckan har att erbjuda!

Måndag

Idag har det mest blivit mailande med kunder och att bocka av den lilla ”att göra”-listan. Det finns en stor sådan lista också men den får vi ta lite senare i veckan när man har kommit igång!

Tisdag

Jag ska ut och fota Kalmar och Kavat-skor i den vackra snön! Det är ju verkligen snö på varenda liten gren nu och då måste man passa på att fota allt vackert också, snart försvinner ju snön igen. Sen blir det lunchmöte med Cecilia på Magasinet. På eftermiddagen försätter vi jobba med en kunds hemsida som ska bli klar nästa vecka!

Onsdag

Ett viktigt möte i stan är bokat. Sedan blir det sushi-lunch, mer webb-jobb och ett barnmorska-möte på mvc för att kolla hur mycket magen växer och lyssna på bebisens hjärtljud!

Torsdag

Dagen börjar med ett barnmorska-möte på Amandamottagningen. Sedan fortsätter dagen med ytterligare ett möte som är hemligt än så länge, lunchmöte med Josefin och sedan så blir det bokföring resten av eftermiddagen. På kvällen ska vi till Gröna Stugan för att fira mina kära mamma som fyller år!

Fredag

På fredag så ska jag skriva digitala strategier för glatta livet och hitta på kreativa idéer! Projektledning och idégenerering är verkligen det är jag är bäst på.

Helgen

På lördag ska Tuva och mamma på balett, så vi kanske hänger lite i stan innan det. Fikar, kollar i affärer och äter något gott. Sedan ser jag fram emot en lugn söndag!

 

Vad ska ni göra i veckan som kommer?

Emmas fina hem i Midsommarkransen

Här kommer ett litet hej och ett tips från vab-stugan!

Emma Sundh är min fina bloggvän sedan många år tillbaka och nu är hennes ljuvliga lägenhet i Midsommarkransen till salu! Jag har varit i lägenheten för ett ganska bra tag sedan och kan säga att den är verkligen så urmysig som den ser ut att vara på bilderna. En riktig dröm med bästa läget enligt mig. Jag har ju själv bott i Kransen för en herrans massa år sedan och just dessa gula husen som ligger runt Vattenledningsvägen och Aprilgatan är kanske de allra finaste. Och lägenheterna som ligger över blomaffären är kanske de bästa om man vill ha en tvåa? Tänk att säga att man bor över en blomaffär liksom? Som en saga.

Köket är en liten pärla med enormt mycket charm och de andra rummen har tapetserats med kärlek och fingertoppskänsla. Trägolv överallt och kakelugnar. Här har det gjorts många inredningsreportage, både av Emma och där hon har agerat huvudperson. Innegården är stor och mysig, här kan man ha roliga fester för sina vänner och kanske till och med vinka till Emma – för om jag har förstått det rätt så ska hon och hennes familj flytta tvärs över gården till de andra gula husen på andra sidan. Det är ju ändå gott betyg!

På söndag är det dags för visning och om du letar efter en gullig tvåa i ett lugnt område i Hägersten så kommer denna vara perfekt för er. Här hittar du mäklarens digitala prospekt och fler bilder!